RecensionBiovåren 2017
"Filmen sjunker ihop som ett tält med för få pinnar"
Ben Afflecks manus är tomt och tappar snabbt styrfart. Och i likhet med sin rollfigur som gangstern Joe rör han sig obekvämt i alltför stor kostym.
Den unge, irländsk-amerikanske Joe (Ben Affleck) drar ut i krig (första världskriget) och återvänder till hemstaden Boston djupt desillusionerad. Han har inte längre lust att ta några order från någon annan, och därför blir han frilansande bankrånare. Detta trots att han då hamnar mitt i skottlinjen mellan stans två rivaliserande gangsterbossar. Och trots att hans egen stackars pappa (Brendan Gleeson) är en omutligt hederlig poliskommissarie, som givetvis misstycker å det grövsta.
Men vänta litet. Det saknas några led i resonemanget, eller hur? Han kunde ha startat egen elektrikerfirma eller vad som helst. Med hjälp av några sepiatonade stillbilder och litet fluffig voice over sker denna resa från idealistisk yngling till grov brottsling på mindre än en halvminut. Troligen, eller möjligen, utreds saken något mer utförligt i Denis Lehanes roman ”Live by night”, Ben Afflecks förlaga, men här är det bara ett fullbordat knasfaktum man tvingas tugga i sig. Och det blir värre.