Peter Adler:Bilden av det självdestruktiva poetiska geniet

En januaridag 1463 förvandlas en dödsdom mot François Villon till förvisning från hemstaden Paris. Med denna dom upphör spåren efter den senmedeltida litteraturens självförbrännande geni.

Publicerad
François Villon.

François Villon.

Annons

Kombinationen av kreativ urkraft och en destruktiv livsföring återfinns hos anmärkningsvärt många av västvärldens mest berömda författare. Detta tycks i särskilt hög grad gälla manliga poeter. De destruktiva sidorna har varierat från person till person. Några har varit alkoholister eller drogmissbrukare. Andra har brustit i impulskontroll eller ekonomisk självbevarelsedrift. Ett antal har varit benägna att utöva fysiskt våld. Ganska många har haft ett kaotiskt, anmärkningsvärt aktivt eller mycket udda kärleksliv. Den senmedeltida franska poesins stora namn – François Villon (1431–1463?) – kombinerar samtliga dessa ”riskfaktorer” med en poetisk kraft som talar starkt även till nutida läsare. För många av oss är han något av en sinnebild för det utsvävande, självförbrännande poetiska geniet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons