Ivar Arpi:S är en krympande dvärgelefant

Tänk att du är en elefant. Världens största landlevande djur. Släng upp din långa snabel i luften och trumpeta lite så att ingen kan undgå hur mäktig du är! En läcker tillvaro, eller hur? Men en dag kommer du fram till en strand. Sedan ännu en strand. Plötsligt inser du att du inte alls befinner dig på Afrikas savanner utan på Cypern. Du är inte längre världens största landlevande djur utan faktiskt en mycket liten dvärgelefant. Men du är i alla fall fortfarande en elefant, trumpetar du ilsket.

På bara två decennier har Socialdemokraterna gått från att vara härskare på den politiska savannen med nästan 50 procent av rösterna till en helt vanlig dvärgelefant. ”Socialdemokratin är Europas sjuka man”, skriver ledarskribenten Lars Kriss i Gefle Dagblad (30/7). Efter danska valet i juni är Stefan Löfven den enda återstående socialdemokratiska regeringschefen i Norden. Danmark, Norge, Finland, Island har alla borgerliga regeringschefer. Trenden är densamma på andra håll. Baltikum har två av tre borgerliga regeringschefer. Detsamma gäller Polen. I Storbritannien vann Tories egen majoritet, i Tyskland är Angela Merkel och hennes kristdemokrater inne på en tredje mandatperiod. François Hollande är förvisso socialist, men den mest impopulära presidenten Frankrike någonsin har haft. Han blir troligen inte omvald. Frågan är om socialdemokratin ens kan räddas?

Den gamla uppdelningen mellan vänster och höger, mellan arbetstagare och arbetsgivare, är inte längre lika relevant. Detta är den socialdemokratiska krisens kärna. Färre definierar sig som arbetare i dag. Den traditionella väljarbasen försvinner helt enkelt. I stället har nya konfliktlinjer framträtt i samhället som Socialdemokraterna inte har svar på. Eller så har de svar som allt färre gillar. I The Guardian (26/7) beskriver Julian Coman hur det som ofta klumpas ihop till den populistiska högern har tagit över Socialdemokraternas roll i Norden som försvarare av välfärden. Efter Fredrik Reinfeldts tal inför valet, om att svenska folket skulle öppna sina hjärtan, twittrade Jimmie Åkesson ”Statsministern har bekräftat: Valet står mellan välfärd och massinvandring.”

Inom LO-kollektivet har SD gått upp till 26 procent och S ned till 36 procent (Sifo 8/5). I takt med att traditionella väljare försvinner eller byter parti har S sökt nya grupper att representera. Om vänstern en gång pratade om att vilja representera ett folk, så pratar man i dag mer om minoriteter. Tanken är att det finns en majoritet som innehar det mesta av makten och en uppsättning privilegier, och genom dessa upprätthålls olika förtryckande normer. Vithetsnorm. Heteronorm. Medelklassnorm. I förhållande till dessa normer finns olika marginaliserade grupper, och dessa vill S representera. Det är också i utanförskapsområden som S fortfarande erövrar egen majoritet. Så något gör man ju rätt.

Sverige har blivit en del av en kontinental trend, med socialdemokrater som krymper och populister och nationalister som går framåt.

När landmassor kolliderar konkurreras alltid djurarter ut. Cyperns dvärgelefanter är sedan länge utdöda.