RecensionBokvåren 2016
När kärleken inte övervinner fulheten
Uttjänta kurtisaner med sladdriga halsar och knottriga bröst... Författaren Colettes blick på den åldrande kvinnans kropp är inte nådig. Sigrid Combüchen har läst en fransk klassiker i nyöversättning.
För några år sedan försökte jag väcka min slumrande franska med inte alltför voluminösa romaner. En av dem ”La fin de Chéri”, är den mindre berömda fortsättningen på den franska författaren Collettes klassiker ”Chéri”. I uppföljaren har sex år och Första världskriget förflutit sedan vi senast mötte den unge man som kallas Chéri.
På de sista sidorna i ”Chéri”, som nu ges ut i svensk nyöversättning, vaknade protagonisten upp i kurtisanen Léas säng. Sedan pojkåren har han varit hennes gossnymfett och hon hans maman-maitresse. Han har sedan följt konventionen och gift sig när han haft åldern inne och därmed skilts från Léa. Efter ett halvår av svår rastlöshet är han tillbaka en kväll, men båda tvingas inse att deras kärlek förlorat ändelsen lek. Chéri och Léa tror i kvällsljus och mörker att återföreningen skulle bli början på ett gemensamt liv, men i det skeva morgonljuset blir han varse hennes tunna håruppsättning, dubbelhaka och en ”ödelagd hals”.