RecensionScenhöst 2017
Pahkinen gör sällsam tidsresa från tempel till klubb
I sitt nya verk ”Deep time” för sex dansare mixar Virpi Pahkinen olika tidslager och musikaliska stämningar – scenen blir både tempel och nattklubb, skriver Anna Ångström.
Virpi Pahkinen.
Tid är inget vi ser, ändå lever vi i den. Människan utgör en skärva av evolutionen, och söker svar på tillvarons gåta i såväl det andliga som hos vetenskapen. Någonstans där befinner sig också Virpi Pahkinen, som i nya gruppverket ”Deep time” laborerar med – ja, allvarsleker med – en fantasivärld på gränsen mellan urtid och framtid, befolkad av gudar, djurlika väsen och människor.
Virpi Pahkinens konstnärskap lyfter fram dansens rituella drag och skönhet – man tröttnar inte på att se hennes egen säregna gestalt i konstant transformation. Men hon lyckas också förnya sina koncept, utöka rörelsematerialet och inleda samarbeten med musiker och dansare som tillför olika kvaliteter.