RecensionNya filmer
Pubertalt ambitiöst – men Portman väger upp allt
”Vox lux” är en dyster meditation över dolda kopplingar mellan popkultur, stjärnstatus och terror. Filmen är närmast pubertalt ambitiös med alltför banala idéer. Men det är omöjligt att slita ögonen från Natalie Portman som till stor del väger upp bristerna.
Sällan har uppgiften att sätta ett betyg på en premiärfilm varit så vansklig som när det gäller just den här filmen; i det här fallet säger betyget just ingenting om min upplevelse av ett närmast pubertalt ambitiöst men i flera avseenden misslyckat verk. Vilket beror på att nästan allt negativt man kan säga om den vägs upp av det skådespeleri som erbjuds av Natalie Portman i huvudrollen som den imploderande popstjärnan Celeste.
Sedan kompliceras det hela ytterligare av att denna skådespelarinsats i sig är problematisk och diskutabel. Portman handbromssladdar sig hej vilt genom all den vulgaritet och narcissism som man skulle kunna ana sig till i Brady Corbets manus och åtskilligt som möjligen står att läsa mellan raderna. Ibland är hon närmast surrealistisk, och särskilt nyanserad är hon aldrig. Men det går inte att slita ögonen från henne. Hon är outhärdligt odräglig och hon är helt magnifik.