RecensionVårens konstutställningar 2019
Waldersten besvärjer mörkret i stort format
Jesper Waldersten tycks aldrig lida av idétorka. Bilder och texter flödar ur honom i en outsinlig ström. Joanna Persman drabbas av hans träffsäkra oneliners och svarta humor. Den vänder upp och ned på såväl vaneseendet som slentrianmässiga tankebanor.
Mitt i livets hinderbana är det en tröst att möta Jesper Walderstens skruvade humor. Vemod och skämt munhuggs med varandra i varje hörn. Hoppet lyser i smala strimlor, men det finns där! ”VET DU ATT DET FINNS EN EXTRA PERSON PÅ JORDEN?” – påminner Waldersten mer än han frågar.
De ”skrikande” versalerna kommer från en knattrande skrivmaskin av märket Olympia. Som ett klappande hjärta står den på ett litet bord på Fotografiska som fyllt det stora utställningslokalen på bottenplanet med Walderstens verk. Ljudet från skrivmaskinen är som ett eko från det tidiga 90-talet i ett postkommunistiskt Centraleuropa. Texter skulle skrivas på svenska. Den gamla tyska skrivmaskinen krånglade. Svenska bokstäver saknades. Den lilla glorian över ”a” skulle ritas till i efterhand. Ibland hamnade den fel. En ”bal” blev en ”bål”, att ”tala” blev att ”tåla”… En oavsiktlig komik blev resultatet.