Recension
Quid pro quo
Jag börjar med det viktigaste: Status Quo låter fortfarande likadant. Det tuffar på med en förunderlig uthållighet: det där jämna buggtempot, de där boogieackorden. Men det är inte hur de orkar som är frågan, det är hur de kan göra det med en sådan obeveklig entusiasm. Man blir lite varm i själen. Det måste vara en yrkeshemlighet (förbehållen Status Quo samt hela planetens samlade Status Quo-coverband). När otåligheten börjar krypa i kroppen så är det som att Francis Rossi och Rick Parfitt står och skrattar: Jaså, du pallar inte mer? Då kör vi en vända till! Som sagt: allt är sig likt, och detta treackordsmaraton är bara för dem som vet vad de ger sig in på.