Hård dom över svensk skola
Mat, sömn och rätt motivation. Enligt forskningen behöver hjärnan sitt för att lära, men det är de vuxna runt barnet som kan väcka – eller döda – motivationen. Det skriver författarna till boken Hjärnkoll på skolan. De är överens om var de stora skolsatsningarna bör göras: På läsningen. Direkt.
Den där blicken, leendet. Från läraren eller föräldern. Blicken som säger: Fantastiskt, du klarade det!
Det är då motivationen kickar i gång, viljan att återuppleva framgångskänslan, att klara något nytt.
Martin Ingvar, hjärnforskare med inriktning mot inlärning och professor vid Karolinska Institutet, har tillsammans med vetenskapsjournalisten Gunilla Eldh skrivit boken Hjärnkoll på skolan. Ingvar kallar det som händer för ”det pedagogiska kontraktet”, den tysta överenskommelse som finns mellan eleven och pedagogen – eller barnet och föräldern – som innebär att barnet känner att det faktiskt betyder något för den vuxna att barnet lyckas.
– Alla bra lärare har det här. Har du en fungerande pedagogik, då finns det i rummet, säger Martin Ingvar.
Det är nämligen så barn tränar sitt motivationssystem, visar forskningen. Att få motiverat beröm, adekvat återkoppling, att bekräfta att ett barn som kämpar har lyckats, är en del i processen där barnet utvecklar sitt inre belöningssystem – förmågan att senare kunna motivera sig själv.
För barn vill lyckas – viljan att uppleva det positiva i att klara något är biologisk, konstaterar Martin Ingvar. Och det är när man har lyckats med något man tränat på och får beröm, direkt eller indirekt, som man lär sig känna igen den känslan.
Till att börja med blir lärarens/förälderns uppskattning kvittot, så småningom känner man själv att man lyckas.
Föräldrarnas roll är därmed viktig för hur väl barnet sedan motiveras i skolan.
– Barn som har det här med sig hemifrån har lättare att koppla det till skolsituationen, säger Gunilla Eldh.
Men inte alltid.
Det finns en grupp barn som har fått sitt motivationssystem rubbat: de överberömda. När föräldrar öser beröm över sina barn efter minsta prestation, då devalveras berömmet, menar författarna. På samma sätt är det sämsta för motivationen föräldrar som går in och löser uppgifter i sina barns ställe.
– Man brukar säga att det är problem att få barn från hem där de aldrig får beröm, att känna motivation. Men att få det pedagogiska kontraktet att fungera på en överberömd unge, det är det svåraste. De här överberömda, ofta välbärgade ungarna, de blir odrägliga, säger Martin Ingvar.
Att fixa genvägar till sitt barn är att göra det en otjänst, betonar Gunilla Eldh och lyfter fram läraren och författaren James Nottinghams tips till curlande föräldrar: lite grus på isen skadar inte.
En rekommendation, lite skämtsamt men ändå allvarligt menad, från författarna är: Tänk datorspel. Skaparna till de populäraste strategispelen gör precis detta. Belöning sker efter förtjänst och svårigheten ökar hela tiden, undan för undan.
– Barn är arbetsmyror av naturen. Läxa nummer ett för föräldrar och lärare är att inte ta ifrån dem arbetsglädjen, säger Gunilla Eldh.
Martin Ingvar är hård i sin dom över den svenska skolan, inte minst när det kommer till läsförståelse. 1965 var Sverige världsbäst på läsning. Och att det länge har pekat åt fel håll, det har inte minst de svenska Pisaresultaten visat. Lärarna i dag har helt enkelt inte rätt kunskap för att få upp barns läshastighet, anser han. Dessutom sätts resurserna för barn som inte knäcker läskoden in för sent.
– Instruktionen i skolan för hur läsinlärning ska gå till är felaktig. I dag är det barnen som får stöd i sin läsning hemifrån som klarar sig. Men över hela linjen har läsandet minskat. Vi har tappat även expertisläsarna, säger Martin Ingvar.
Det handlar om att snabbt komma ner i avkodningstid av en text, även när det handlar om svåra överraskande ord. Annars läser man utan att förstå vad, hjärnan är helt upptagen av själva avkodningen.
Den metod som beskrivs i boken är den så kallade Rydaholmsmetoden, som kort går ut på att elever läser listor med stavelser och så småningom ord, rytmiskt som ramsor. Orden blir snabbt bekanta, hastigheten – och tryggheten – ökar. Det är en lästräningsmetod som enligt Martin Ingvar bygger på träning i avkodning som har starkt vetenskapligt stöd.
20 minuter åt gången, två gånger i veckan under två månader, ensam med en lärare. Det är ungefär vad som behövs för att ett barn på lågstadiet som har det svårt med läsningen rejält ska få upp hastigheten, enligt Martin Ingvar.
Och prislappen går inte att jämföra med samhällskostnaden för en elev som aldrig kommer i kapp med läsningen.
– Det här kostar 3 000 spänn per unge. Men det drar i väg många miljoner för samhället för varje elev som går ut skolan utan betyg, säger Martin Ingvar.
Han är kritisk till dagens svenska skolreformer. I stället skulle han vilja se fler granskningar av ”best practice”: vad gör de skolor som lyckas?
Martin Ingvar poängterar att just dessa skolor, de framgångsrika, ofta har någon form av specialinriktning, som musik eller idrott, där eleverna övar intensivt för att nå ett högt uppsatt mål. Eleverna lär sig snabbt att känna igen känslan – och kan applicera det på andra ämnen.
– I dag handlar det mesta om åtgärder för att förbättra den svenska skolan. Vill vi ha en förbättring behöver vi fokusera på att alla ska få verktyget för att kunna gå i skolan, läsningen.