”Blir vi mer sårbara i ett tryggt samhälle?”
Blir vi mer känsliga för påfrestningar när samhället blir tryggare och säkrare? ”Gina Dirawi lever och dör” väcker frågor om den samtida synen på traumat, skriver Christian Rück, professor i psykiatri.
Det mest anmärkningsvärda med Harvard-doktoranden Payton Jones disputation var inte att han avslutade den med att berätta att han skulle lämna akademin för att i stället arbeta som dataanalytiker, utan det var ämnets enkelhet. Är vi fast i en fälla där samhällsförbättringar inte ger de positiva effekter på mental hälsa som vi hoppas på eftersom de också ökar vår sårbarhet? Eller som någon uttryckte det: varför känner de som går runt på Manhattan med en yogamatta på ryggen sig mer traumatiserade än deras morföräldrar som överlevde Auschwitz?
I SVT-serien ”Gina Dirawi lever och dör” söker Dirawi förklaringen till sitt eget lidande och sin livsleda. Hon besöker Björn Natthiko Lindeblad, en buddhistisk lama i Nepal, dansar med dervischer, blir milt uppläxad av filosofen Torbjörn Tännsjö och verkar slutligen hitta en förklaring till sitt lidande i begreppet trauma och diagnosen PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). I DN kallar Emma Høen Bustos Dirawi för självupptagen och ber henne lyfta blicken från sin egen navel. I SvD beskriver Josefin de Gregorio serien som ”en nidbild av den västerländska individualismen”.