Carrere tog den litterära moralen ett steg längre

Fransmannen Emmanuel Carrère ger i sin nya roman stöd för Magnus Erikssons tankar om jagform, autenticitet och moral i litteraturen, skriver Kristoffer Leandoer.

Uppdaterad
Publicerad
Annons

I ett spännande inlägg häromdagen i SvD (14/9) skriver Magnus Eriksson att insikt om ”den biografiska sanningens omöjlighet” är en förutsättning för att lyckas med porträttromanen, och visar att formen – antingen det gäller en historisk person, som i Sigrid Combüchens ”Byron” eller den egna släkten som i Agneta Pleijels ”Vindspejare” – får liv först när den problematiseras. Just denna problematisering är nog den moderna romanens startpunkt. Så här definierar Marcel Proust sitt berättarjag: ”den som säger jag i den här texten men som inte är jag”.

I en skönlitterär text innebär ordet ”jag” alltid fiktion, vilket inte utesluter att denna fiktion kan vara sann. Prousts eleganta reservation är ett sätt att dölja ett överflöd av biografiskt material i hans verk: andra författare använder jaget som mask för att dölja motsvarande underskott.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons