Glöm inte Ionescos dödspjäs
En serie om underskattade och överskattade konstnärliga verk.
Nästan ett halvsekel har förflutit sedan dramatikern Eugène Ionesco skapade en av sina mest förtätade och omtumlande pjäser – ”Kungen dör”. Den hade premiär på Théâtre de l’Alliance française i Paris den 15 december 1962. Sedan dess har den översatts till ett flertal språk, spelats på teaterscener runtom i världen och varit föremål för åtskilliga studier. Redan på 60-talet ansåg somliga franska teaterkritiker med rätta att Ionescos alster är ett mästerverk, en ”tragikomedi i Shakespeares anda”. Pjäsen har en omisskännlig prägel av tidlöshet och en synnerligen stark existentiell laddning.
Man kan undra varför ”Kungen dör” inte fått större gensvar i Sverige. Efter att ha spelats på Dramaten 1963 och Göteborgs stadsteater 1964 förbigicks den i många år i stort sett med tystnad. Det var först 2010 som den på nytt sattes upp av Teater Replica i Stockholm. Vad kan tystnaden kring Ionescos förträffliga teaterstycke bero på? En tänkbar förklaring skulle kunna vara dess obekväma, ja rentav politiskt inkorrekta ämne – människans dödsångest och hennes flykt från döden. Ett skrämmande men mycket angeläget ämne inför vilket vi nutidsmänniskor oftast slår dövörat till.