Recension

Jag tänker på Storm Petersen och andra dikterEn humor att begrunda

Petter Lindgren (född 1965) var under några år redaktör för Lyrikvännen. Han är vid sidan av sitt författarskap frilansande kulturjournalist på Aftonbladet och kritiker med inriktning på barnkultur. År 2000 fick han De nios Vinterpris.

Tommy Olofsson
Uppdaterad
Publicerad
Annons

I sin närmast föregående diktsamling ”Landskap” (2005) hade Petter Lindgren arbetat med ”sax, kopiator, limstift, limstift, tejp och tipp-ex” och byggt sitt verk på ett tjugotal brev som hans morfar skrev mot slutet av sitt liv. Denna eftergift till ett litterärt montagemode blev dessvärre inte lyckad. Försöket att göra något annorlunda, bekände Lindgren i en efterskrift till den boken, bottnade i att han hade tröttnat på det sätt att skriva som han hade odlat i sina föregående tre diktsamlingar, alltifrån debuten 1994 med ”Långtbortistan” till den förträffliga ”Ett trögare slags bläck” år 2000.

Även i sin nya diktsamling ”Jag tänker på Storm Petersen och andra dikter” gör Petter Lindgren allvarliga ansatser att komma bort från den charmtrollsroll som han under senare delen av 90-talet spelade i samtida svensk poesi, vid sidan av andra musiska humorister som Bob Hansson och Per Lindberg. Den mest produktive och publikt framgångsrike i denna krets är Bob Hansson, medan väl Per Lindberg måste sägas vara den mest originelle. Petter Lindgren har liksom hamnat någonstans mittemellan, mindre produktiv och publik än Bob Hansson, inte lika listig och överraskande som Per Lindberg.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons