Recension
Levande musikaliskt arv av ädel själ
Inom ramen för projektet Levande musikarv fick i onsdags Amanda Maier-Röntgens (1853-1894) violinkonsert en chans att nå moderna öron. Den Landskronafödda Maier hör till de svenska kvinnliga pionjärerna inom klassisk musik. Efter studier på Kungliga Musikaliska akademien blev hon Sveriges första kvinnliga musikdirektör, och verkade därefter som violinist och tonsättare. Hon vidareutbildade sig i Leipzig, med nederländaren Engelbert Röntgen, konsertmästare i Gewandthausorchester, som violinlärare.
1880 gifte hon sig med dennes son Julius, paret flyttade till Amsterdam där man blev vänner med Brahms och Grieg. Enligt tidens moral innebar giftermålet att Amanda måste upphöra med offentligt violinspel. Man ordnade dock musikaliska salonger. Hennes sista komposition blev en pianokvartett (1891). Bland Maiers utgivna stycken märks en sonat för violin och piano, numera inspelad.
1875 var violinkonserten klar, och fick erkännande när den uppfördes samma år i Halle och 1876 i Leipzig samt i Stockholm (under Ludvig Norman). Verket finns både i tresatsig och ensatsig version, och det var den ensatsiga som framfördes i onsdags.