Recension
Poesi mellan kitsch och raseri
Erik Bergqvist
Publicerad
Mångfald och uppbrott betecknar Dipak Mazumdars poesi, tidigare i ”Den här apelsinen har jag ätit förut” (2003) och nu i den likaledes tvåspråkiga ”Och doften var ett mörkt vattenfall. 14 sånger”. Mazumdar är född i Calcutta, har bengali som modersmål men skriver på engelska. Han har bott i bland annat London och Paris och har sedan drygt 40 år Sverige som basläger.
De 14 ”sångerna” rör sig i sinnesberusad frivers över en stor del av planeten och mellan många tidsplan – nuets, historiens, mytens. Bilder och associationer drar åt ständigt nya håll, ändå kan det mesta sägas äga rum i ”universums liderliga kittel”.