Krönika
Brott och straff i ett laglöst land
KABUL. Fler människor borde åtalas enligt sharialagar, tycker min nye vän Hamid. Han gillar de strikta islamiska lagar som föreskriver att en kvinna kan stenas till döds för otrohet, och att en tjuv kan få handen avhuggen som straff för stöld. Men i Afghanistan följs sällan sharialagar. Det retar Hamid till vansinne. Som brottmålsjurist i Afghanistan det nämligen hans jobb att bryta ner bevisningen mot den anklagade. Det går allra bäst när sharia verkligen tillämpas, säger han.
För att bevisa otrohet, till exempel, behövs antingen bekännelser från de inblandande, eller fyra ögonvittnen som varit närvarande under akten. Om deras vittnesmål skiljer sig på något sätt ska de piskas, och hela processen blir ogiltig. Dessutom behövs ytterligare fyra personer som intygar att alla ögonvittnen är trovärdiga. Därmed är det nästan omöjligt att bevisa utomäktenskapliga förbindelser, förklarar Hamid, som var en av de första medlemmarna i Afghanistans blygsamma advokatsamfund. Och det är just poängen – sharialagarnas konstruktion råkar passa hans syfte utmärkt.