Svenskens succé omdefinierade Europa
På 1700-talet slogs dagens europeiska gränser fast – men det är på 500-talet f.Kr. som namnet börjar användas om landmassan väster om Asien.
Fråga: ”När började man använda termen Europa om vår världsdel? Går det tillbaka till forntiden och antiken, eller är det ett sentida påfund?”
Dick Harrison: Först något om namnet. I grekisk mytologi är Europa (grek. Europe) en fenikisk prinsessa, som förekommer i en känd historia med Zeus i rollen som förförare (han förvandlar sig till en tjur och för bort henne, som i Carl Milles kända skulptur på Stora torget i Halmstad). Hon blev senare den första drottningen av Kreta och mor till kung Minos. Europas namn innehåller grekiska ord som i svensk översättning betyder ”bred” och ”anlete”/”blick”, vilket ger den samlade betydelsen ”bredblickande” eller ”vittseende”. Om namnet ytterst stammar från semitiska språk, och lånats in i grekiskan, är betydelsen snarare ”solnedgång”, som i akkadiskans erebu och fenikiskans ereb (”kväll”, ”väster”), med betydelsen ”solnedgångens land”. Men allt detta är gissningar – vi vet inte om namnet ursprungligen är grekiskt eller semitiskt.