”Jag jobbar med att skriva dagbok”
Vad är skillnaden mellan att skriva dagbok och att ha en personlig blogg – rent terapeutiskt? För Sandra Beijer, som driver en av Sveriges största bloggar, har båda formerna varit till stor hjälp.
I tonåren var Sandra Beijer en flitig dagboksskrivare. Föga kunde hon då ana att det på sätt och vis skulle bli hennes framtida jobb. Att förvandla känslor till text är i dag hennes inkomstkälla, vare sig det genererar blogginlägg, krönikor eller böcker.
– Man skulle kunna säga att jag jobbar med att skriva dagbok. Uppenbarligen var mitt dagboksskrivande så viktigt för mig, att jag såg till att kunna göra det varje dag och bygga upp mitt yrke utifrån det, säger hon.
31-åriga Sandra Beijer, som sedan två år tillbaka också kan titulera sig författare, har i många års tid kunnat leva på sin blogg. Hon ser den som ett magasin där hon bland annat skriver om kläder, resor, mat, böcker och filmer. Men först och främst handlar bloggen om hennes liv; den blir en sorts dokumenterande dagbok med texter och foton om vardagen. I perioder blir inläggen av mer personlig karaktär.
– Bloggen blir min dagbok när jag behöver det, förklarar hon.
Sandra startade ”Nio till fem” 2005, när bloggandet var i sin linda. Ursprungligen skrev hon tillsammans med en kompis som dock hoppade av projektet efter ett år. ”Nio till fem” växte och bytte så småningom karaktär. Från att först och främst ha varit en modeblogg blev den en personlig livsstilsblogg, vilket gav Sandra möjligheten att få utlopp för sitt stora behov av att skriva av sig.
– Jag tror att det handlar om vilken sorts person jag är; jag är inte den som pratar av mig med kompisar om mina känslor, på så vis är jag introvert. Därför blir det där textdokumentet extra viktigt.
Oavsett om det handlar om att skriva dagbok, blogginlägg, krönikor eller skönlitterärt fyller det i grunden samma terapeutiska funktion; det ger henne mer kontroll över känslolivet och tankarna klarnar när de förvandlas till bokstäver.
– Jag vet ingenting som hjälper så mycket som just skrivandet. Innan man börjar är det som ett kluster av ord och känslor som man inte vet vad man ska göra av, men om man kan formulera hur man mår så hjälper det väldigt mycket, säger Sandra.
Hon fortsätter:
– Jag läser dessutom ofta igenom det jag har skrivit och då klarnar allt; jag förstår bättre vad jag känner och varför. Det är som att jag lämnar ifrån mig min känsla och ger bort den till ett papper eller orddokument.