Recension
Raka berättelser tar grepp om ett gåtfullt Ecuador
Ecuador, ett land man tämligen sällan hör talas om, får kontur och färg i Oscar Garcías novellsamling ”I skuggan av ekvatorn”. García är född i El Salvador, svensk sedan 1980-talet, universitetslärare, skriver på spanska. En vistelse i Ecuador 2000–01 bidrog till dessa berättelser där människors villkor för att överleva, bevara sin värdighet och undersöka sitt kulturella arv granskas med en fin mix av distans och inkännande och i säker översättning av Kerstin Jonsson.
Raffinerade litterära grepp eller språklig esprit är inte Garcías område; som berättare är han okomplicerad och emellanåt en aning statisk. Det han berättar om är däremot inga enkla ting. Den första novellen, ”Miraklet i San Lorenzo”, som upptar mer än halva boken, är ett slags socialt kollage av afroecuadorianerna i en by regeringen i Quito sällan ägnar en tanke. För närvarande är där ovanligt hett – och tomt i vattenledningarna. Texten klipper på närmast filmiskt vis mellan en rad människor som är upptagna med sitt och ändå delaktiga i samma virvel av hopp och hopplöshet: en tysk journalist ska skriva ett reportage om den colombianska gerillan, en skogvaktare och en magister försöker freda ett reservat av skog, en grupp kvinnor bedriver folkbildning bland afroecuadorianerna.