Krönika
Gränsfall för TV4:s Kalla fakta
Nyligen tog TV4:s Kalla fakta upp att vanliga viner innehåller gifter. En missvisande framställning enligt Mikael Mölstad som tycker att gränsvärden är svårtydda om man inte är specialist.
Vi lever i en värld av gränsvärden. På ena sidan gränsen är det ofarligt, på den andra är det farligt. Eller, hur är det? Är det som att du står på säker mark på ena sidan och kan rutscha ner i avgrunden på den andra?
När det gäller alkohol och vin blir jag ständigt konfunderad. I förra veckan stod det i Svenska Dagbladet att alkoholvanor pajar minnet hos män. Eftersom jag har tittat på många studier kring alkohol och vin hissas genast varningsflagg. Vad är fakta och vad är hypoteser, vad är orsak och verkan? Och kommer det in statistik bör alla journalister bli vaksamma.
Det handlar om gränsvärden: när är det ofarligt – och när blir det farligt? Vad jag lärde mig av artikeln är att man inte ska dricka för mycket alkohol. Och absolut inte allt på en gång under en helgfylla. Denna sanning är helt okontroversiell. Jag har skrivit om detta massor av gånger.
Den stora sanningen är helt enkelt att alkohol, det vill säga etanol, är ett gift. Etanol är förvisso minst giftig av de alkoholer som finns, men farlig är den. Folk dör av att dricka mycket alkohol. Men den sanna paradoxen är att lite alkohol gör att många lever längre.
Någonstans däremellan går alltså gränsen. Återigen detta gränsvärde var något som blev livligt debatterat i slutet av november efter att TV4 sänt Kalla fakta med titeln ”Gift i glaset”. I programmet sades inte ett ord om giftet etanol som finns i rikliga mängder i varje glas. I stället handlade det om tillsatser och bekämpningsmedel i vin.
Uppenbarligen skapade programmet en skev bild av verkligheten. Många vindrickare har hört av sig till mig och är oroliga. I ett mejl ville en kvinna att jag genast skulle börja rekommendera viner utan kemiska tillsatser. Det var hennes tolkning av tv-programmet.
Själv blev jag ordentligt förvånad när jag såg programmet. Jag utgår från att redaktionen hade goda avsikter. De ville göra en bra undersökande story – med bra dramaturgi. Men när storyn inte riktigt höll fick de satsa allt på dramaturgin – med andra ord spetsa till allt så mycket det gick. Det är svagt. De borde haft modet att skippa alltihop.
Första felet var att bunta ihop bekämpningsmedel, tillsatsämnen och allergener. Det är tre helt olika saker varav bara det första är ett gift, det andra harmlöst i vin och det sista kan ge reaktioner hos allergiker och ska därför anges. Det förvillade tittarna. Det andra handlar om detta med gränsvärden. Några viner hade nämligen mikroskopiska rester av bekämpningsmedel.
Enligt EU markerar ett gränsvärde för bekämpningsmedel att det finns en oacceptabel risk om detta överskrids. I fallet med vinerna fanns olika gränsvärden för dessa mikroskopiska rester. I ett fall var det en tjugondel av gränsvärdet, i det andra fallet var det så lågt att det precis var mätbart. Det handlade om 0,023 mg i förhållande till gränsvärdet 5 mg.
Farligast av allt är livet självt.
Vad betyder detta? Här är en liknelse som alla kan förstå: vi bestämmer att gränsen för en oacceptabel risk att äta lakritsremmar går vid en meter. Mer än detta kan vara farligt, mindre är ofarligt. Då motsvarar resterna som mättes i vinet av knappt fem millimeter lakritsrem.
En annan liknelse är att du behöver dricka mellan 20 och 150 flaskor vin per dag för att uppnå gränsvärdena. Det innebär svårigheter eftersom man dör av alkoholförgiftning långt innan dess.
Många tänker att mikroskopiska rester av bekämpningsmedel ändå är farligt. Då kan jag trösta alla med att nästan inget i livet är ofarligt. Farligast av allt är livet självt. Man dör av det.
Mikael Mölstad är SvD:s vinskribent.
Genmäle från TV4:
”Se vårt program, Mikael Mölstad!”