Union under press
Idag, söndag, möts EU:s stats- och regeringschefer till ett extra inkallat krismöte i Bryssel. Målet är att förhindra att den djupa krisen utlöser en våg av protektionism och ett ekonomiskt och politiskt sönderfall i EU. Frågan är nu om EU-ländernas klarar av att tillsammans rida ut stormen.
”När krubban blir tom börjar hästarna bitas”. Detta gamla talesätt är just nu högst tillämpligt på EU-samarbetet. I takt med att den finansiella och ekonomiska krisen fördjupats har man under de senaste månaderna kunnat se hur sammanhållningen mellan de 27 medlemsstaterna har försvagats. Regeringarna har lagt fram olika stödpaket och stimulansåtgärder. I första hand syftar dessa stimulanser till att hjälpa den egna ekonomin och skydda de egna företagen, även om det sker på andra länders bekostnad.
Så till exempel har regering efter regering i finanskrisens kölvatten tvingats till akuta räddningsinsatser för att hindra större och systemviktiga banker från konkurs. Dessa insatser hotar att fragmentera EU:s gränslösa inre finansmarknad, som med stor politisk möda skapats under det senaste decenniet. Ett exempel är räddningsaktionen av den gränsöverskridande banken Fortis. Aktionen innebar att Fortis delades upp i tre delar, som återfördes till Belgien, Nederländerna och Frankrike. Ett annat exempel är den internationella banken Royal Bank of Scotland (RBS), som räddats med brittiska skattemedel. Regeringen i London kräver nu att RBS stryper kreditgivning till kunder i andra EU-länder till förmån för brittiska företag.