Mer än bara mat

”Magnifik”, är väl den korrekta beskrivningen av Operakällarens minst sagt pampiga matsal.
Den är bara att begapa; något de flesta gör oavsett om de är infödda som varit här förr, eller tillhör gruppen av amerikaner, japaner och andra internationella gäster som ser en lyxmiddag här som en självklar turistattraktion. Med bortåt tio meter i takhöjd, mjuka mattor, klassiska bekväma stolar och generöst avstånd mellan borden andas Operakällaren dyr restaurang i det absoluta toppskiktet. Och mycket riktigt, det torde finnas få ställen där champagnekorkarna smäller lika frekvent – om än diskret – mellan träpanelerna.

Naturligtvis lirar menyn, späckad med lyxiga råvaror, fint med inramningen. Kaviar från Iran kan beställas i önskad mängd. Klassiskt serverad (lök, gräddfil, blinis) kostar den 49 respektive 69 kronor grammet beroende på om valet faller på oscietre- eller imperial. Vår svenska Kalixlöjrom hamnar tillsammans med stekta havskräftsstjärtar i en påfallande traditionell havskräftssoppa. Betydligt rockigare och roligare är den inlagda makrillen med syrligt bett som kompas av ett elegant men inte särskilt smakrikt ostronskum, en selleripuré med desto mer krut i och likaledes syrliga små lökar och morötter. En mer sansad förrätt består av fint hastigt bräckt anklever, ett bakat fikon och ingefärssky som bägge bidrar med sötma. De tillhörande knapriga skivorna av smörkokt rättika och den luftiga lökbriochen är fina birollsinnehavare i den här snygga och goda presentationen. På varmrättssidan landar en rejält tilltagen bit stunsig piggvar på en bädd av limmiga små linser i vilka man hittar bitar av hjärtmusslor. En korrekt anrättning, perfekt tillagad, om än inte upphetsande. Då är det kraftfulla pepparglaserade ankbröstet som samsas med fänkål med sötsyrlig smak och god äppelcidersås skojigare, trots att potatisconfiten är en riktig dikeskörning som smakar just ingenting mer än vatten.