Recension
Murakamis drömmar når inte fram
SVÅRFÅNGAD KÄRLEK Haruki Murakami tar oss med i ett drömskt triangeldrama vars aktörer söker fly ensamheten. Ellen Mattson tycker emellertid att läsaren lämnas utanför då allt för många frågor väcks och att berättelsen faller samman när man inte orkar engagera sig.
En gång i månaden går jag och får ryggbehandling och pratar om litteratur. Senast diskuterade vi Haruki Murakami, som min osteopat gillar men som jag förhåller mig lätt avvaktande till. Jag sa att jag alltid känner mig lurad av Murakamis böcker, att jag letar efter en mening och någon sorts kärna i allt det fantastiska, men att jag aldrig hittar någon. Men osteopaten sa att det ska vara på det viset, i mitten ska det vara tomt. Och han har kanske rätt.
Alltså börjar jag läsa Sputnikälskling, Murakamis roman från 1999, med sinnet öppet för andra synsätt än det nordligt kylslagna och djupt allvarliga jagandet efter hård kärna, hård mening. I stället: allt flyter, livet är en dröm och ingen vet om man är en fjäril som drömmer att man är en människa eller tvärtom.