Konstnärlig frihet får inte begränsas

Joakim Molander
Publicerad
Annons

Jag har besvarat frågor från flera journalister om en installation i Linköping kan ha haft betydelse för ett dubbelmord. Det självklara svaret var att det kan det ha haft. I varianter har jag sagt att installationens budskap kan ha varit provocerande, i meningen utlösande. Joakim Molander påpekar i en kommentar (SvD 23/10) alldeles korrekt att psykiskt sjuka kan ”se budskap lite var som helst” och således kan de även ha sett installationens budskap. På journalisternas följdfråga om vad jag ansåg skulle göras med installationen i framtiden svarade jag, lika självfallet, att den konstnärliga friheten inte får begränsas av till exempel psykiatriska argument. Jag har aldrig förespråkat censur i något sammanhang. Jag anser till och med att artiklar som tillvitar mig åsikter jag inte har bör publiceras om nu någon har behov av sådant lappri.

Svar: Enligt artikeln i DN har Ulf Åsgård sagt att konstinstallationen i fråga är alltför provokativ ”med tanke på att det finns så många psykiskt instabila människor i
samhället”. Jag är knappast ensam om att ha tolkat detta uttalande som ett uttryck för att installationen inte bör uppföras på nytt, det vill säga censureras. Därtill är det uppenbart att flera journalister placerat Åsgårds yttlanden i ett meningssammanhang som inbjuder till denna tolkning. Det förefaller sålunda som om Åsgård bland annat genom ledande frågor gjorts till redskap för en medveten mediavinkling, där kausala samband mellan konstinstallationen och morden mer än antyds. Det är otrevligt, men knappast något som jag eller SvD kultur kan lastas för.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons