Recension
Rolig röra om relationer
Det här är ingen kontroversiell film. Tack och lov. Gaygrejen är inte alls grejen. Och poängen är följaktligen inte att en familj idag kan se ut lite hur som helst, utan istället att en familj idag och alltid är en pågående process, ett projekt vars gränser och förutsättningar fortlöpande kommer att prövas och omprövas i och med att tiden går och de medverkande personerna åldras och i vissa fall även utvecklas.
Nic (Annette Bening) och Jules (Julianne Moore) är helt enkelt tonårsföräldrar. De har en son som skejtar och småbusar och en dotter med toppbetyg i allt, snart på väg till college. Att de bägge är kvinnor har främst en dramaturgisk funktion. Det sätter intrigen i rörelse eftersom det finns hos barnen, främst hos sonen, en växande nyfikenhet på det biologiska ursprunget, och det finns, någonstans ute i den stora staden Los Angeles, en spermadonator som det går att kontakta i och med att dottern nu har fyllt 18.