Teknisk triumf med roliga blinkningar för alla

Det märkvärdiga med Pixars flotta katalog - från den banbrytande Toy Story till den mästerliga Superhjältarna - är dels den virtuosa animationen, dels filmernas stereofoniska kvaliteter. Med det menar jag deras förmåga att så att säga samtidigt säga olika saker i olika mungipor och på så sätt träffa väldigt brett bland målgrupperna.
De små hittar sitt, medan de litet större kan ha minst lika kul åt helt andra saker. Det gulliga och beskäftiga balanseras hela tiden av ironiska blinkningar.

Den nya filmen Bilar är tekniskt sett ännu en triumf. Det slår gnistor om kromen och de fartfyllda scenerna har ett svindlande sug. Man tvivlar inte alls på att varje bildruta har kostat många tusen knapptryckningar. Ögat får verkligen godis. Men själva storyn om hur en bångstyrig tävlingsbil med alltför styv kork får sig en lektion i levnadsvisdom när han fastnar i en landsortshåla på väg till säsongens avgörande race, går tyvärr bara i mono och är bara mjäkigt konventionell.