Magnus Ringgren:Thoursies prolog modernitetens höga visa

Sundbybergsprologen Ragnar Thoursies prolog till staden Sundbybergs 25-årsjubileum är ett av få svenska diktverk som låter modernismens estetiska ideal och modernitetetens folkhemsbyggande mötas i samma konstverk.

Publicerad
Annons

Till vardags skiljer vi inte mellan ”modernism” och ”modernitet”, men begreppen står ofta i spänn mot varandra, och sällan mötas de två i samma konstverk. Ragnar Thoursies dikt ”Sundbybergsprologen” från 1951 är ett remarkabelt undantag.
Modernismen är en estetisk kategori, moderniteten en samhällelig. Moderniteten har med teknik och vetenskap att göra, utbildning, demokrati och framsteg. Modernitetens minne är ett korttidsminne. Om och när den minns drar den ofta en skarp gräns mellan ett uselt då och ett hoppfullt nu på väg att spränga sig in i en ännu ljusare framtid.
Modernismens minne är däremot långt. Den är traditionsmedveten även om den självsvåldigt väljer sitt förflutna. Den står öppen för alla tiders myter, och den har i motsats till den föga gudliga moderniteten inget principiellt emot religiöst tankegods. Dess estetiska ideal är avancerade och står i konflikt med modernitetens mera konventionella smak. Modernitetens konst är dragspel och elgitarrer, Dan Andersson och Ulf Lundell.
Modernismen hyllar tolvton och elektroakustiska experiment, Pound och Ekelöf. Modernitetens kultur är masskulturen medan modernismens förhållande till massan präglas av både skräck och fascination.
Moderniteten är de entydiga ideologiernas område. Modernismen är tvesynt, och den har sprickbildningar i sin människo- och samhällssyn. Modernisten befinner sig oftast i främmande terräng när han eller hon uttalar sig i samhällsfrågor.
Med ”Emaljögat” från 1945 blev Ragnar Thoursie med ens en central figur i det litterära 40-talet, modernismens genombrott i Sverige. Men hans politiska impulser tycks redan från början ha varit minst lika starka som de poetiska. Han blev tidskriftsredaktör och sedan statstjänsteman. Större delen av sitt arbetsliv tjänade han moderniteten som folkhemsbyggare. Sin karriär på Ams har han skildrat i ”Elefantsjukan” (2003), en av de stora byråkratiskildringarna på svenska. Till poesin återvände han först som pensionär.
”Sundbybergsprologen” blev, sedd i backspegeln, något av
programtext för en socialdemokrati som ville skapa det nya samhället: ”en öppen stad, ej en befästad / bygger vi gemensamt”. Orden citerades några gånger av Olof Palme och har därigenom gjorts till ett radikalt emblem, något som märks ännu i dag när de återkommer i en programtext i tidskriften Fronesis, ett organ för antiglobaliseringsrörelsen. Frasen är också titeln på den senaste samlingsvolymen med Thoursies lyrik som kom ut i våras.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons