Recension

A guide to recognizing your saintsA guide to recognizing your saints

Hynek Pallas
Publicerad
Annons

Du kan lämna ditt förflutna, men ditt förflutna lämnar aldrig dig. Så kan filmen med det snygga namnet A guide to Recognizing your saints sammanfattas. Titelns ”saints” är det löst sammansatta kompisgänget kring huvudpersonen Dito, men kan också vara de helgon som räddar honom undan vännernas öde. Gänget härjar i ett slitet Queens under åttiotalets mitt, i ett New York med många år kvar till dagens gentrifiering. Filmen är regisserad av Dito Montiel, baserad på hans egen självbiografi. Det är samma pojkgängshistoria som ligger till grund för filmer som Stand By Me, om hur man definieras av sin uppväxt och ser tillbaka på den med blandade känslor.

Man kan lätt föreställa sig den som en klassisk gängfilm, men jag gillar återblicksvinkeln på hur en ung man upptäcker världen och gör sig fri. Berättelsen utspelar sig i både nutid och dåtid: I nuet är Dito (en fårad Downey Jr) bosatt i Kalifornien där han har skrivit en biografi om sin barndom. När hans mamma ringer och berättar om faderns sjukdom åker han motvilligt tillbaka. De avgörande händelser som slungade tonårige Dito (LaBeouf) till västkusten rullas sakta upp: hur ett bråk med ett rivaliserande gäng får förödande konsekvenser och brutaliserar ledaren, alfahannen Antonio (Tatum), samtidigt som Dito i skotten Mike (Compston) får en ny vän som öppnar världen utanför Queens. Det parallellklipps med medelålders Ditos återkomst. Och över allt detta den dominante fadern som han ännu i vuxen ålder är rädd att möta.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons