Som choklad fast nyttigare

Onsdag 18 juli 57,5 kg, cigaretter 0 (mkt bra), B J dagbok Sverigepremiär i dag, tid ägnad åt tankar på Hugh Grant som plötslig ny chefred på SvD 72 min (illa), kalorier 2 300 (biogodis).
Japp, de har lyckats. Brittiska produktionsbolaget Working Title Films, som stod bakom Fyra bröllop och en begravning och Notting Hill, har ännu en gång bakat in (övre) medelklassens England i en stor, fluffig biobrownie: bjudningar i herrgårdsmiljö/charmiga Londonlägenheter, salongsberusade manliga släktingar, sammansvetsade kompisgäng, singel/inte singel, sprit och sex ­ och så Hugh Grant förstås. Hugh Grant spelar den här gången Bridget Jones oemotståndlige chef Daniel Cleaver och gör för en gångs skull en roll som har mer gemensamt med hans privata hänga-med-prostituerade-personlighet än med den stammande, sammetsögda ungkarl han brukar gestalta.
Helen Fielding, författare till succéromanen om Bridget Jones (över fyra miljoner ex sålda) har skrivit manuset. Hon har behållit tidsrymden: ett år med den 32-åriga singeln och Londonbon. Däremot är historien, ganska förståeligt, strippad och ombearbetad till ett triangeldrama mellan Bridget, Daniel Cleaver och Mark Darcy (Colin Firth). Colin Firth spelade även Mr Darcy i BBC-filmatiseringen av Stolthet och fördom, en Jane Austen-karaktär som Fielding stulit rakt av och som Bridget i sin tur dyrkar. Frågan är vem som ska spela Colin Firth om uppföljaren På spaning med Bridget Jones blir film ­ Bridget träffar nämligen sin idol i den boken.
Renee Zellweger (Jerry Maguire, Mina jag & Irene) är perfekt i huvudrollen. Hon ser ut att väga runt 60 kilo. Hon är inte Julia Roberts-glamourös, vilket vore löjligt, eftersom det är de glamourösa, smala medsystrarna som hela tiden sätter käppar i Bridgets hjul.

Dagbokens uppräknande av vikt, kalorier, negativa tankar och dess korthuggna anteckningar får utrymme genom berättarröst och text som på ett eller annat sätt fogas in i filmen. Det funkar, även om böckernas cyniska ton blir något avtrubbad, och Bridgets ständiga nojor och ältande hamnar i skymundan.
Bridget Jones viktfixering och ständiga jakt på drömprinsen kommer säkert att reta en del, precis som boken gjorde. Men nu är ju inte miss Jones någon förebild, snarare en avbild. Av en kvinna i karriären som diskuterar feminism och självständighet med kompisarna på krogen, och dagen efter sitter klistrad vid telefonen ifall Han skulle behaga att ringa. Och som alla vet är ju Storbritannien ett u-land när det gäller jämställdhet.