Recension
Hallgren griper efter det fattbara
Högstämt vemod och precis saklighet präglar språket i Hanna Hallgrens nya diktsamling. Det är vackert, gripande och rasande stilsäkert, skriver Magnus Bremmer.
Sent på året 1819 skriver John Keats en besynnerlig dikt om en hand, ”This living hand”. Ett ögonblicksverk, tycks det, nedtecknad på baksidan av ett pågående manuskript. Syftar den på författarens egen hand, då redan märkt av den tuberkulos som sedermera skulle ta hans liv och bara ett par månader senare tvinga honom att ge upp skrivandet? Det sägs att han själv noterat spåren av det oåterkalleliga sjukdomsförloppet i sina hastigt åldrade händer.
Diktjaget i den åtta rader långa dikten betraktar sin hand, föreställer sig hur den ännu levande, varma och dugliga handen förbyts till en i graven kall, tyst och oförmögen hand. En skrämmande syn, närmast ett hot mot läsaren. I de sista raderna – som en sorts garant för det liv som ännu finns – håller jaget fram handen mot läsaren: ”see here it is / I hold it towards you”.