Lotta Lundberg:Tyskarna har inte köpt det där med dagis

Varför skaffar man barn som man inte vill vara tillsammans med? Varför längtar man efter ett barn som någon annan ska ta hand om? Handlar det om privatimperialism – jag är så himla bra att jag vill se mig och mina lysande värderingar i dubblett? Eller distraktion – vår relation är just nu så usel så om inget händer skiljer vi oss?
Eller oro – vem ska ta hand om mig när jag blir gammal? Gud förbjude att det blir någon som inte har min ögonfärg och dialekt – tänk om det blir en kines?