Oktoberkriget för 40 år sedan blev en vattendelare i Mellanöstern. Egypten fick självkänslan tillbaka, Israels hybris efter sexdagarskriget 1967 rubbades. I slutet av oktober 1973 skickades en FN-styrka till Suezkanalen. Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys och då 23-årig FN-soldat, ingick i den svenska bataljonens förtrupp. Han minns striderna – som fortsatte trots FN-resolutionen om vapenvila.
I Israel säger man Yom Kippur-kriget eftersom Syrien och Egypten gick till attack på en helig dag för judarna. Araberna säger ibland Ramadankriget, eftersom kriget inleddes på den tionde dagen i den islamiska fastemånaden. Men det krig som förändrade Mellanöstern för 40 år sedan är mest känt som Oktoberkriget. Vill man förstå varför Egyptens militär har så högt anseende i dag, måste man gå tillbaka till detta krig, när israelerna togs på sängen då egyptierna den 6 oktober 1973 korsade Suezkanalen.
Vill man förstå varför Ariel Sharon, då befälhavare vid Suezkanalen och sedermera premiärminister, blev högerns hjälte i Israel, måste man se hur han lyckades övertrumfa militärledningen i Tel Aviv och gå till motoffensiv mot egyptierna. Bakom deras rygg, på kanalens västra strand, kunde israelerna slå ut sovjetiska luftvärnsrobotar – medan en ovetande president Sadat inför en jublande folkmassa firade en militärparad i Kairo.