Recension
Modig undersökning av varför vi är olyckliga
”The quiet roar” är något så ovanligt som en existentiell film, en film som ställer frågor som ”varför är vi olyckliga trots att vi till det yttre har allt”, ”varför är vi ensamma trots att vi är omgivna av människor”, ”varför förverkligar vi inte våra drömmar”. Man känner igen problematiken från Henrik Hellströms och manusförfattaren/fotografen Fredrik Wenzels förra film ”Man tänker sitt”, där en grupp vilsna människor sökte meningen med sina liv i ett svenskt villaområde.
Den som ställer frågorna den här gången är den åldrade Marianne, som får veta att hon bara har tre månader kvar att leva. Evabritt Strandberg ger liv åt Marianne med sitt vackra ansikte och sin hesa stämma, men skänker henne också ett oväntat lugn inför det ödesdigra beskedet.