Recension

Máni Steinn. Pojken som inte fannsRå realism med filmiskt anslag

Den isländske författaren Sjón väljer bort surrealismen när han speglar en dramatisk tid i Islands historia genom en föräldralös, homosexuell 16-årig pojkes ögon.

Eva Johansson
Publicerad
Annons

Hösten 1918 är en händelsediger tid i Reykjavík. Vulkanen Katla får ett utbrott och färgar natthimlen röd. Island blir självständigt och ute i världen når det stora kriget äntligen sitt slut, alltmedan döden sträcker sina giriga fingrar mot staden och rakar åt sig tusentals i spanska sjukan. Och genom stadens gator rör sig den 16-årige outsidern Máni Steinn, gay, dyslektisk och föräldralös, på jakt efter upplevelser, kärlek och sammanhang.

I sin senaste roman låter den isländske författaren Sjón detta bördiga stycke historia speglas genom ett uppdiktat livsöde, en människa ”som inte fanns”. Resultatet är en förtätad och vacker berättelse, fylld av konkreta detaljer och drömska bilder, av lyriska passager och rå realism.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons