Småprat gör oss till människor

Viveka Adelswärd
Publicerad
Annons

SPRÅKSPALTEN | Strunt och rappakalja

Det finns undersökningar som, föga förvånande, visar att vi människor fyller våra dagar med småprat. Vi ägnar en stor del av våra liv åt att skvallra, berätta historier, tala om vädret - kort sagt att prata strunt eller i vädret, i nattmössan eller i luften.
Struntpratandet kan också beskrivas som att vi tramsar, svamlar, dillar, dravlar, yrar eller vrövlar. Vi kan också prata dumheter, gallimatias, rappakalja, persilja, mesopotamiska, nonsens, dynga, smörja, skräp, goja, guano och lort. Struntpratande går också ut på att presentera floskler, klyschor, lappri och snömos eller helt enkelt på att snacka skit.
Struntprat har många synonymer, de flesta negativt laddade. Strunt betydde ursprungligen just ”träck, smuts, anhopning av exkrementer”. Det syftar på något värdelöst, mindervärdigt och föraktligt och strunt är helt enkelt strunt ”om dock i gyllne dosor” som Fröding påminde oss om.
Även Tage Danielsson använder ordet strunt med negativ innebörd. I Grallimatik från 1966 inser han visserligen att det egentligen är ”rätt få personer som har något riktigt nytt, originellt, banbrytande och fräscht i tankeväg att vidarebefordra till omvärlden. Vi andra går mest omkring och pratar till husbehov och låter munnen gå.”

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons