Våld är alltid våld om än i vadderade vantar

Ingemar Johansson verkar ha varit en trevlig typ. Och den där visan han sjöng in, Klart till drabbning, var just så småputtrigt göteborgsk som vi här på ostkanten vill ha dem därnere. För att inte tala om den käcka gropen i hakan – en obetalbar varumärkesdetalj! Jag blev också imponerad av att han springande kunde flytta hela sin stora medelålders kroppshydda längs vår tids självspäkarvansinne maratonbanan.