Recension
Hyllning till berättandet
Det var länge sedan biobesöket var en magisk upplevelse och ännu längre sedan filmen satt på ohotad tron som de storslagna drömmarnas och den storslagna verklighetsflyktens medium. Förvisso har Hollywood, denna märkliga skärningspunkt mellan verklighet och fiktion, alltid varit en industri, men kanske var man bättre på att dölja det under de stora glansdagarna? Och vad signalerar egentligen ”The artist”, den Oscarsbelönade svartvita och i princip helt stumma film som har premiär i dagarna? Det känns befriande osannolikt med en sådan film på 2010-talet, men väldigt talande att den är fransk, och inte amerikansk.
I den chilenske författaren Hernán Rivera Leteliers lilla roman ”Filmberätterskan” från 2009, hans första på svenska, ligger den vemodsbestänkta filmromantiken som en slöja över sidorna, där namnen på guldålderns stora skådespelare avlöser varandra. Berättelsen utspelas i ett litet salpetergruvsamhälle i den chilenska Atacamaöknen, där huvudpersonen María Margarita bor med sin far och sina fyra bröder. I korta, ibland bara ensidiga kapitel, växer historien fram om familjen, den lilla byns biograf och María Margaritas korta och fantastiska bana som byns filmberätterska.