Vem bryr sig om Lucifer och Mortimer?
En gång hjälpte den Victoria Benedictsson och systrarna Brontë att bli tagna på allvar. I dag är den ett trött pr-knep i en desperat bokbransch. SvD:s Annina Rabe gör upp med pseudonymen – ett litterärt fenomen på dekis.
Finns det någon som ligger sömnlös på nätterna och undrar vem den mystiske Michael Mortimer är? Jag talar om det nya stora – i alla fall enligt förhandsreklamen–namnet i den äventyrsbaserade spänningsgenren, aktuell med debutromanen ”Jungfrustenen”. En bok som gjord för utlandslansering på bred front, att bli nästa stjärna i det svenska genrelitteraturundret. Bakom pseudonymen sägs dölja sig en författare ur det ”finlitterära” skrået, förmodligen ytterligare någon stackars fattig sate som längtar efter de stora ekonomiska framgångarna.
Paret Ahndoril/Keplers succé har rört upp blandade känslor i den litterära världen, och av författarkollegor kommenteras deras tilltag ömsom med en ton av förakt, ömsom med beundran. Å ena sidan: denna uppenbara
sell out, denna anpassning efter en allt tuffare bokmarknad på konstens bekostnad. Å andra sidan, den lockande tanken: kan väl de så kan väl jag...