Vackert och gåtfullt

Vi befinner oss – liksom i Haruki Murakamis roman från 1987 – i Tokyo i slutet av 60-talet. Där liksom här pågår en studentrevolt, men den japanska är betydligt militantare och våldsammare med regelrätta strider på gatorna och i klassrummen. Litteraturstudenten Watanabe deltar inte, inte heller hans närmaste vänner. De lever i en egen bubbla av sökande som främst kommer till uttryck i sexuella utlevelser. De är vackra och intelligenta men fångade i en sorts svårmod som påminner om den ”förlorade” generationens efter första världskriget, väl beskriven av Ernest Hemingway i Solen har sin gång. ”Det känns som om livet är satt på paus” som någon uttrycker det. Under den perfekta ytan finns bara tomhet och tysthet.

Stenen sätts i rullning när Watanabes bästa vän oförklarligt tar livet av sig och lämnar sin flickvän Naoko tillintetgjord. Vänskapen mellan Watanabe och Naoko övergår i en försiktig kärlek, men hon söker sig ändå bort till ett vilohem i bergen. Watanabe söker upp henne under ett år utan att deras förhållande tar det förlösande steget. Någonstans står det sexuella begäret aldrig i samklang med känslorna.