Recension
Heritage
Den deathmetal som tidigare varit en av många komponenter i Opeths musik har i stort sett försvunnit på gruppens tionde album. Eller gömts bakom den klassiskt progressiva rock som här fått ännu friare spelrum. Från det urfina fantasy-psykedeliska omslaget (målat av Travis Smith) till mellotronen och tvärflöjten är detta en härligt nördig och mångfasetterad djupdykning i det brittiska 70-talet. Mikael Åkerfeldts låtskriveri är fortfarande rätt anonymt men här finns många riktigt fina instrumentala passager. Mest överraskande är den Jan Johansson-pastisch som inleder albumet och den mycket Kebnekajse-influerade folkrocken i näst sista spåret Folklore. Gillar även att Marrow of the earth låter som ett utsnitt ur en gammal Mike Oldfield-svit.