Krönika
Ingen lär väl sakna 70-talets storsäljare
Gamla godingar Vintrender kommer och går och många av de flaskor som var populära på 1970-talet har nu försvunnit ur Systembolagets sortiment. Mikael Mölstad konstaterar att det inte alltid var bättre förr.
Vinet Parador är på väg att lämna oss för evigt. Jag blev påmind om detta för ett par veckor sedan av Systembolaget som tar bort vinet ur sortimentet. Det röda Paradorvinet från Spanien väcker säkert minnen till liv hos delar av läsekretsen och det toppade försäljningslistor i början av 1970-talet. Kan dess hädangång vara något att sörja?
Blir du nu nostalgisk så kom ihåg att det inte var bättre förr, inte på Systembolaget i alla fall. Möjligtvis var det enklare då det bara fanns något hundratal vinmärken att välja bland. I dag listar Systembolaget nästan 7500 viner på sin webbplats. Nostalgin beror mest på att alla drack samma viner och tittade på samma tv-program. Hur kul var det?
Under tidigt 1970-tal drack vi fortfarande mer sprit än vin i Sverige, i liter räknat, och det var då kampanjen Spola kröken startades. Dock fanns det några konstiga studenter som drack vin och dessa blev kallade rödvinsvänster. I dag har Sverige en större andel av befolkningen som dricker vin än flera stora vinländer i Europa. Vi har lärt oss tampas med syror och tanniner, extrakter och alkoholhalter och dessutom förstå vad som är bra.
Men hur smakar då Parador? Det har jag tagit reda på eftersom det fortfarande finns några buteljer till salu. Paradoretiketten är nuförtiden färgglatt randig men var på 1970-talet knallröd med en bild på en spansk Parador, ett lyxigt slottshotell. Etikettexten: ”ett mjukt rödvin från det soliga Spanien” har dock hängt med hela tiden.
Vi har lärt oss tampas med syror och tanniner, extrakter och alkoholhalter och dessutom förstå vad som är bra.
Smakprofilen på Parador är intressant. I dag försöker många pumpa på så mycket som möjligt med allt vad färg, smak och alkohol gäller likt de populära Amarone och ripassovinerna. Parador är precis raka motsatsen. Här har man tagit bort så mycket som möjligt som kan störa den ovane vindrickaren. Då återstår ett ljust rödvin med sötbärig frukt och mjuka örtiga toner. Inga tanniner eller syror som bråkar med en.
Parador är ett förvisso enkelt, men absolut drickbart vin med en alkoholhalt på bara 11,5 procent, vilket är en halv procent mer än när vinet lanserades. Med lite bättre syra hade det varit riktigt bra till många maträtter. Dagens leverantör av vinet rekommenderar det till asiatisk mat. Kan du komma på ett annat rödvin som passar till sushi?
När nu Parador försvinner har vartenda av Systembolagets fem storsäljande rödviner på 1970-talet gått i graven. Ingen kan väl sakna Saïda, Vin Rouge d’Algerie eller Rioja Tinto? Vino Tinto är också borta men jag behöver inte sakna det. Jag har ett antal av de sista flaskorna som prydnad i köket. Etiketten är så klassiskt snygg.
Ingen av 1970-talets vindrickare saknar väl heller alla dessa halvsöta vitviner eller ganska sura vita bordeauxer. En av Systembolagets verkliga trotjänare fick mig dock att tro på de vita vinernas förtjänster: Sancerrevinet Les Belles Dames från Gitton. Jag minns fortfarande smaken i en kombination med fisk och skaldjur på den nyfranska restaurangen Primeur i Malmö. Det öppnade mina sinnen.
Prissättningen på vinerna kunde dock vara annorlunda. Parador kostade, när det begav sig, runt femman. Nu betalade jag 49 kr, vilket är en rimlig prisutveckling. Men 1956 lär det mousserande Henkell Trocken ha kostat 16.50 kr – ett lyxpris. Det var exakt samma pris som för en halvflaska av sauternesvinet Château d’Yquem. Henkell Trocken kostar i dag 69 kr medan en halva Château d’Yquem betingar 1445 kronor.
Allt var alltså inte sämre förr, om man gillar Château d’Yquem.