Recension
En underbart bitsk vishet
Kampen mot glömskan. Hävdandet av en tradition. Vårdandet av det historiska minnet. Längtan efter en världskultur.
Allt detta ryms i vad översättaren Mikael Nydahl kallar den ”filologiska aktivism” som kännetecknar Olga Sedakovas poetiska gärning. Det är stora uppgifter att axla. Kan dikten infria sådana anspråk? Handlar det över huvud taget om anspråk? Eller om ett nödtvång, orsakat av världens provokation mot poesin?