Recension
Litteratur som blir som livet självt
Fulländad prosa Engelskt liv under 1900-talets första halva är den mest kartlagda intellektuella miljön. Alla med någon betydelse har en stor biografi. Alan Hollinghursts ”The stranger’s child” skakade om genren. Nu finns den i svensk översättning och Carl-Johan Malmberg läser en bok av vad han anser vara Englands bästa romanförfattare.
Året var 1967. Michael Holroyd hade just publicerat första delen av sin biografi över Lytton Strachey, centralgestalt i Bloomsburygruppen. Jag lånade boken på biblioteket och fängslades omedelbart av alla de färgstarka personligheterna, deras frispråkighet, promiskuitet, intelligens och energi. Jag tyckte mig se en idealisk livsform. Och själva läsningen var som en drog – att komma så nära andras liv, kärlekar, Cambridge, London, vackra och förfallna hus på landet.
Vad jag inte visste var att Holroyds bok skulle ge startskottet för en ny litterär era, den som med tiden inneburit att engelskt liv under 1900-talets första halva, särskilt det löst knutna Bloomsbury, helt enkelt blivit den mest kartlagda intellektuella miljön i mänsklighetens historia! Varje gestalt av betydenhet, vetenskapsman, politiker, konstnär, författare, musiker har fått sin jättebiografi, ofta flera. Vad vi inte vet om dessa män och kvinnor är inte värt att veta, tycks biografierna säga. Här finns en positiv, fast lite beskäftig tilltro: allt i döda människors liv kan blottläggas och förstås.