”Fler åtgärder krävs för att bromsa smittspridning”
DEBATT | CORONAVIRUSET
Dagens beredskap är otillräcklig för att hantera en omfattande spridning sars-cov-2 (coronavirusets korrekta vetenskapliga namn). Vården har sedan länge befunnit sig i en ansträngd situation och nya resurser kommer att behöva skapas nationellt för att ha en adekvat beredskap som kan ge god vård vid en omfattande smittspridning i landet. Ju tidigare åtgärderna vidtas desto fler liv går att rädda vid en sådan spridning. Denna möjlighet håller på att gå oss förbi, då inte Folkhälsomyndigheten agerar adekvat på rådande vetenskapliga data.
Sars-cov-2 beskrivs av experter som ett av de socialt farligaste virus vi hittills sett. Från sitt epicentrum i Kina har det på åtta veckor spridits globalt. Det tycks vara mer smittsamt än influensa och kan sprida smitta knappt ett dygn innan tydliga symptom uppträder. Denna bild förmedlas inte av Folkhälsomyndigheten.
I Sverige har vi nu, en vecka in i en uppseglande och förutspådd epidemi, ont om testkit för allmänheten för sars-cov-2. Bara inneliggande patienter och riskgrupper kommer att testas. Förra veckan missade man chansen att stoppa spridningen av importfall från sportlovsresenärer då man inte uppmanade till frivillig karantän vid hemkomst. Svenska företag har karantänsatt Italienresenärer, men deras barn skulle gå till skolan och viruset har på olika sätt nu tagit sig ut i samhället. Aktiv smittspårning sker nu inte längre i alla regioner i Sverige. Evidens visar att få barn fått allvarlig sjukdom och inget barn under 9 år har rapporterats dött. Däremot kan de vid mildare förkylningssymptom ha höga virusnivåer i näsa och svalg och det är oklart hur mycket de då sprider smitta. Att underskatta virusets smittsamhet kan få betydande konsekvenser för samhället i allmänhet, och i vården i synnerhet.
Om man ser till riskbedömningar, det ökade antalet fall per dag och tar i beräkning att det går två oupptäckta fall på varje känt fall och att dessa sedan smittar 2-3 personer (de finns de som smittat så många som 20-30 personer), befinner vi oss just nu 2-4 veckor efter Italien i utvecklingen av epidemin. I dagsläget kan utbredningstakten bromsas; Sydkorea lyckades effektivt precis i det läge vi nu befinner oss i, genom kraftfulla åtgärder med testning, smittspårning, karantän, skolstängning och begränsningar av sociala interaktioner. Israel kom snabbare till handling. De karantänsätter alla som reser in i landet i 14 dagar, de genomför en aktiv adekvat smittspårning och har stängt skolor. De har bara 123 rapporterade fall. Hongkong och Singapore som också gjort liknande åtgärder har hittills klarat sig bra.
Italien tog många bra beslut tidigt, de stoppade flyg från Kina, de har testat en stor andel potentiellt smittade, karantänsatte smittade och smittkontakter, därefter hela städer, regioner och nu hela landet. Men för sent. Sverige är på väg mot en liknande situation. Italien har ännu inte sett en dämpning av antalet svårt sjuka och sjukvården är hårt belastad även om de flesta som infekteras får en mild sjukdom. Vissa italienska regioner måste nu börja prioritera vilka som ska läggas i respirator, på vissa ställen ej personer över 60 år. De har många unga personer som tidigare var helt friska och som nu behöver respiratorvård.
Om vi får många fall under kort tid finns det stor risk för att sjukvården kan kollapsa, framför allt i en redan ansträngd situation. Det är nu det går att påverka hur snabbt viruset sprider sig i samhället, och därför måste man i nuläget ta till mer drastiska åtgärder för minskade sociala interaktioner. Information om vikten av social distansering och vad det innebär i praktiken måste kommuniceras bättre till allmänheten.
En begränsning av möten till 50, max 100 personer snarare än 500 personer är troligen nödvändig, som våra grannländer nu gör. Stängning av skolor och universitet debatteras just nu och är förmodligen en nödvändig åtgärd i dagsläget för att kraftigt minska på sociala interaktioner. Distansundervisning bör snarast komma igång för att säkerställa att elever kan arbeta under andra former under en övergångstid i utsatta regioner. Handelshögskolan i Stockholm går nu över till distansundervisning och visar att det är möjligt. Förskolor har en begränsad barngruppsstorlek, varför det kan diskuteras vilken effekt en sådan stängning skulle ha. Flera företag med kloka ledare skickade under veckan hem sina anställda för arbete i hemmet och detta hjälper nu också till att dämpa smittspridningen. Skolor som stängt och ordnar undervisning på distans bör uppmuntras i stället för att få reprimander. Barnomsorg bör beredas för de med samhällsbärande tjänster. Svenska kyrkan har meddelat att de kan hjälpa till. All minskad social interaktion kommer att minska spridningstakten av detta virus, vilket idag är absolut nödvändigt.
Tyvärr har vi dock inte längre möjlighet att se utbredningen av smittan, då testmöjligheterna är begränsade på många håll i Sverige. Vi kommer därmed inte att kunna se effekten av vidtagna åtgärder, förrän infekterade personer hamnar på sjukhus. Detta är mycket bekymmersamt och tiden för mer drastiska åtgärder för att kunna förhindra den utveckling Italien gick till mötes, håller på att rinna ut. Våra beslut måste baseras på kunskaper från modelleringar av spridningen av sars-cov-2 och vilka åtgärder som hittills bromsat den. Allt med fokus på att minska det antal människor som kommer att insjukna och samtidigt behöva sjukhusvård i en redan ansträngd sjukvårdsorganisation. Det handlar om att vi är övertygade om att många kommer att drabbas, de flesta av oss av en mild sjukdom, men också ett stort antal av svår sjukdom som kräver långvarig avancerad vård. Det viktiga i detta läge är att bromsa den takt med vilken detta sker för att sjukvården ska kunna fungera fullgott för alla.
Vi är inte alarmister. Det som sker i Italien äger rum framför våra ögon. Om vi följer virusets naturlag är vi själva där om några veckor och därför behöver vi en omedelbar och allmän social distansering vilket innebär stängning av olika verksamheter. Liknande åtgärder minskade dödligheten i spanska sjukan 1918 med 20 procent. Sjukvården måste få respit att klara den extrema situation vi är på väg in i.
Vi föreslår därför att man tar lärdom av våra kollegor som genomgår denna katastrofsituation i Italien, Kina och Sydkorea och varnar oss i tid. Extraordinära händelser kräver extraordinära insatser. Vi måste alla hjälpas åt, framför allt för att vinna tid för omställningar i sjukvården. Det är dock svårt för allmänheten att förstå vad de i praktiken ska förhålla sig till, därför behövs tydliga riktlinjer från Folkhälsomyndigheten och kraftfulla beslut från regeringen. Kommunikation till allmänheten bör ske i olika sociala kanaler. Europeiska centret för smittskyddskontroll har dessutom utmärkt information på nätet som kompletterar Folkhälsomyndighetens information.
Vi vill att man ger adekvat information till allmänheten om att viruset kan smitta innan symptom och även efter symtom klingar av och vad det innebär i praktiken. Man måste därför informera alla man varit i kontakt med om man blir sjuk och att barn även vid milda symptom kan vara smittspridare. De ska i nuläget uppmanas att inte träffa sina äldre släktingar. Skolor och universitet bör snabbt införa andra undervisningsformer. Det är utmärkt att UD nu rekommenderar att man inte reser. Dessa åtgärder kan hjälpa oss att i nuläget dämpa smittspridningen. Men om några dagar kan möjligheten att mer drastiskt minska smittspridningstakten vara förbi, utan att vi ens kan bedöma det, då vi nu har begränsad möjlighet att diagnosticera sars-cov-2-utbredningen i samhället. Då kommer vi i stället att få erfara konsekvenserna av senfärdiga eller dåligt underbyggda beslut.
Fredrik Elgh
professor i virologi, Umeå Universitet samt överläkare, Norrlands Universitetssjukhus
Åke Gustafsson
specialist i klinisk virologi, tidigare verksamhetschef för klinisk mikrobiologi i Region Gävleborg och i Region Uppsala, Medicinklinikerna i Region Gävleborg och i Region Västernorrland
Bo Lundbäck
senior professor i lungsjukdomarnas kliniska epidemiologi, Göteborgs Universitet
Björn Olsén
överläkare, professor i Infektionssjukdomar, Uppsala Universitet
Joacim Rocklöv
professor i epidemiologi och folkhälsovetenskap, Umeå Universitet
Cecilia Söderberg-Nauclér
leg läkare, professor i medicinsk mikrobiell patogenes, virusforskare, Karolinska Institutet
Marit Vaagen
vd Sirona Health Solutions, MSc, MPP Public Policy, Harvard Kennedy School of Government
