RecensionNy musik

AliciaTröstande röst – ibland hittar Alicia Keys hem

Alicia Keys.
Alicia Keys. Foto: Instagram/TT

Alicia Keys försök att rekonstruera sin persona riskerar ibland att hamna i facket avslappningsmusik. Men ”Alicia” innehåller också högkvalitativa samarbeten och varm popsoul fylld med optimism.

Publicerad
TT
Foto: TT
Annons

När Alicia Keys för alldeles strax 20 år sedan släppte debutsingeln ”Fallin” var det svårt att föreställa sig att artisten ifråga var en 19-åring från hjärtat av New York. Till råga på allt uppvuxen i 80-talets hårt ruffiga Hell’s Kitchen. Mitt i sekelskiftets Timbaland-era, bland futuristiskt skruvade produktioner för Missy Elliott och Aaliyah, lät Alicia Keys som sprungen ur en helt annan era, ett annat sammanhang. Vid sin flygel lät hon snarare som en klassiskt skolad 40-åring från ett övre socialt skikt, även om hennes cornrow-flätor på huvudet skvallrade om något helt annat. Något som hon i våras berättade om i självbiografin ”More myself: A journey” och som i samband med detta albumläpp har gett rubriker om att hon med sin bakgrund snarare var ämnad för ett liv i prostitution och drogmissbruk. Kanske är det anklagelserna om att hon har varit för opersonlig som artist som har lett fram till detta, för titeln på hennes sjunde album är det avskalade ”Alicia”.

Den första singeln ”Underdog” var helt enligt detta tema, och med Ed Sheeran som låtskrivare blev den i våras hennes största hit på nästan 10 år. Men frågan är om det verkligen är Ed Sheeran man ska vända sig till om man vill vara djupt personlig och säga någonting extraordinärt viktigt om sig själv. Risken att budskapet drunknar i en strömlinjeformad popsång som passar samtidens algoritmer är minst sagt överhängande. Att rekonstruera sin persona enligt formulär 1A blir som en märklig kullerbytta där själva poängen kan gå förlorad. Det kan lätt bli avslappningsmusik efter ett gruppträningspass på Friskis & Svettis, snarare än något som verkligen berör.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons