S-attacken mot Lindgren blev ett fiasko

Astrid Lingren, 1976.
Astrid Lingren, 1976. Foto: Bertil Ericson/TT

1976 var året när Socialdemokraterna förlorade makten. För första gången sedan 1936 fick Sverige en helt borgerlig regering. Men det var ett år som hade kantats olika ”affärer” som skadade S anseende.

Dick Harrison
Publicerad
Annons

Fråga: ”1976 skall ha varit ett år som präglades av så kallade affärer, det vill säga politiska skandaler som undergrävde folks förtroende för regeringen. Jag har bara hört talas om en, Pomperipossaskandalen med Gunnar Sträng och Astrid Lindgren. Vilka andra skandaler ägde rum?”

Dick Harrison: Låt oss börja med Pomperipossaskandalen, som mycket riktigt var en allvarlig historia. Det började med att Astrid Lindgren noterade att hon måste betala 102 procent i marginalskatt, något som borde ha varit en omöjlighet men som i teorin blivit möjligt på grund av beslut som fattats på Hagaöverläggningarna mellan regeringen och delar av oppositionen i mars 1975. Hon skulle alltså, åtminstone i ett första skede, betala mer i skatt än hon hade tjänat. Lindgren inspirerades till en allegorisk satirsaga, ”Pomperipossa i Monismanien”, som publicerades i Expressen den 10 mars 1976. Huvudpersonen Pomperipossa arbetade hårt och röstade troget på ”de vise männen” som styrde riket, men trots det fick hon bara en struntsumma att leva på. De borgerliga politikerna, inte minst moderatledaren Gösta Bohman, var inte sena att kapitalisera på Lindgrens attack mot systemet, men finansministern Gunnar Sträng röt tillbaka, beskyllde Lindgren för ”djup osakkunskap” och ironiserade över att hon såsom sagotant inte begrep sig på skattelagstiftning. Lindgren gav kvickt svar på tal och konstaterade i radio att ”Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han inte” och föreslog att de skulle byta jobb med varandra.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons