RecensionTeater
Livslögner i farsform ropar efter publiken
Arv handlar inte bara om ting. Folkteatern Göteborg spelar en pjäs om gener och miljö, sjukdom och framtid. Alejandro Leiva Wenger leker med den traditionella farsen men placerar den i vår samtid.
Konsten är ett skåp, skrev en gång ryssen, surrealisten Daniil Charms. Så är det förstås: en fast, igenkännbar struktur som kan innehålla allt, framförallt överraskningar. Dramatiska genrer leker ofta just med sådana blandningar av det till synes bekanta och plötsliga komplikationer. Om begreppet "fars" alltid innebär lögner, missförstånd och hemligheter så kan ju ämnesvalen förändras med tiden. Och förses med samtida problematik.
Folkteatern Göteborg har urpremiär på en fars av Alejandro Leiva Wenger, som förut bland annat skrivit den underbart absurda "Minnesstund". Det nya stycket handlar om Klara vars pappa har gått bort, efter att under många år lidit av Huntingtons sjukdom – ofta kallad danssjuka eftersom patienten ibland får ofrivilliga ryckningar. Klara är rädd att också hon ska drabbas, sjukdomen är delvis ärftlig. Hennes skräck har gjort att hon dragit sig för att skaffa man och barn. Nu har ännu en relation gått sönder och hon har flyttat hem till mamma.