Bitande humoristiskt om patetiska människor
De är missanpassade, besvärliga, löjliga och ger för mycket av sig själva. Tysk-bosniske Saša Stanišićs nya noveller skildrar i ett rasande tempo och med såväl vild fantasi som sofistikerad humor en samling patetiska människor.
Saša Stanišić föddes 1978 i Višegrad i Bosnien-Hercegovina och bosatt i Tyskland, har sedan debuten med ”Farfar upp i graven” (2006) hyllats, vunnit flera priser och översatts till fler än 30 språk.
Åtta år gick det mellan Saša Stanišićs debutroman ”Farfar upp i graven” 2006 (på svenska 2008) och hans andra bok, ”Före festen” 2014 (på svenska 2016). Det är lång tid på en bokmarknad där man helst smider medan järnet är varmt, särskilt efter en stor succé som debuten. I intervjuer har den bosnisk-tyske författaren förklarat det med att han helt enkelt skriver långsamt, eller att det var viktigare att göra det bra än snabbt. Får jag gissa, så tror jag även att det handlade om att noga välja nästa steg i ett författarskap som riskerade att bli fastlåst i invandringslitteraturens ibland rätt snäva genre. Den delvis självbiografiska debutromanen handlade om en pojkes upplevelser i krigets Bosnien och exilens Tyskland. Skulle författarskapet vidare, så var det nödvändigt med nytt stoff.
Det fick gärna ta tid och det fick gärna, som det gjorde, mynna ut i ett kärleksfullt porträtt av befolkningen i ett litet samhälle någonstans i det gamla DDR-området. Stanišić lyckades både bevara och utveckla sin speciella humoristiska stil och den åtföljande positiva kritiken etablerade på allvar författarskapet.