RecensionVinterns böcker 2019
En barndom så extrem att den blir surrealistisk
Trots att det var hundra människor som dog eller skadades när det brann i byn uppfattade den lilla flickan händelsen som festlig, ett spektakel för guvernören. Konstnären Emma Reyes hade en minst sagt dramatisk barndom i Colombia och skildrar tiden i en egensinnad, avskalad ton.
När målaren Emma Reyes dog 84 år gammal 2003 var hon inte särskilt känd för den bredare publiken. Hon hade då bott länge i Europa, framför allt i Frankrike, efter att ha flytt sin fattiga barndom i Colombia, och förde ett aktivt socialt liv bland andra latinamerikanska konstnärer. Efter att ha hört henne berätta ofta otroliga historier om sin uppväxt bad kritikern Germán Arciniegas Reyes att skriva brev till honom, för att hjälpa henne att få ner allt på papper.
I breven, skrivna mellan 1969 och 1997, får vi läsa om Emma Reyes pikaresk-artade barndom. Hon lärde sig inte skriva förrän långt upp i åldern, vilket ger språket en egensinnig, avskalad ton. Boken har sedan den gavs ut 2012 blivit en oväntad hit i hemlandet, men också sålt bra i USA.