Låt författaren dö så att verket får leva
Vi behöver en ny sorts litteraturbevakning med färre insmickrande författarporträtt i medierna, mindre fokusering på författarpersonligheten och fler kritiska diskussioner om det väsentliga: boken. Tre nya böcker drar upp riktlinjerna för en kritik där läsandet och uppmärksamheten står i centrum.
De flesta är nog överens om hur bra litteraturkritik ser ut. Den ska vara angelägen och tillgänglig, men samtidigt ta det lästa på allvar och ge utrymme åt nyanser och komplexitet i hur det lästa behandlas. Kritikens kris har varit på tapeten i åtminstone 100 år (gnället på för korta recensioner och förenklat språkbruk har gamla anor). Då kan det vara befriande att lämna det dagsaktuella och fördjupa sig i en annan form av kritik, en som viker av mot essäns form.